En sak slog mig alldeles precis. Man kan ju tapetsera sina väggar med sin idol (NO SHIT?). Jag, tex. hade halva rummet tapetserat med Spice Girls och andra halvan med artister jag knappt hade lyssnat på, men det var ju coolt. Jag var kanske 10-11 år. Min kära vän Lina har vad jag förstod bilder på Morrisey på sin vägg i London, och mina tonåringar i kyrkan har också bilder på sina idoler.
Vart vill jag komma med detta då?
Jo, jag tycker det är fantastiskt när man kan beundra nån jättemycket, och jag tycker att det hör till tonåren att tapetsera sina väggar med okända och kända pop-nissar. Jag tycker också att det är coolt, som Lina, att beundra en människa så mycket. Jättehäftigt!! :)
Men det var inte dit jag skulle komma. KOM TILL SAKEN!
Okej. Min största idol här i livet är nog Jesus. Vad skulle folk säga till mig om jag tapetserade mina väggar med bilder på Kristus? Skulle jag anses som fanatiker? Bara för att det är Jesus liksom? Eller skulle det bli en snygg inredningsdetalj? Eller skulle folk beundra mig för att jag beundrar nån?
Sista frågan: Det måste väl finnas NÅN därute som beundrar mig så mycket att ni tapetserar väggarna med bilder på MIG?! :P
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Ah Karolina!
Jag blir rord och arad av ditt inlagg..Tack!
Ja vissa ser ju in relation till Morrissey som nagot onyttigt och till och med sjukt men jag tycker det inte ar nagon skillnad pa min starka tro pa Morrissey som du har pa Jesus och det ar ingen som kaller det sjukt?!
Tack for att du tupp upp amnet pa din blogg vannen!
KRAM LINA
lina: det finns nog en viss skillnad, det ena är religion och det andra är nåt annat. Men att det är en förebild, en idol, en person amn beundrar, det är ju lika liksom! kom hem, jag vill åka buss med dig och peddopatrik,
Skicka en kommentar