En fundering

Några utav ledarna i Åmål, är vi inte snygga?

Den här helgen har fått mig att inse en del om mig själv, tror jag.
Jag ska ta det hela från början:

Igår åkte jag till Åmåls Församlingshem för att vara med och ha konfa. Ofta känner jag mig noll laddad inför dessa dagar, även var det så i lördags. Men det blev superbra, kanontrevligt och jag tycker verkligen att konfirmanderna är hur goa och gulliga och härliga som helst! Jag hade hand om andakten, och efteråt kom Johanna fram och sa: "Du är så himla duktig, Karolina". Jag tyckte inte att jag hade gjort nån särskilt stor insats, men tyckte förstås att det var roligt att hon sa så. Ginger kom också fram och sa nåt i stil med: "I can see something special in you, do you feel the calling"? "What kind of calling?", frågade jag. "The hard calling", sa hon då och syftade givetvis på pastors/prästyrket. Ginger är inte den första som påpekar detta, men jag tror inte riktigt att jag vill lyssna på det.

Efter att konfadagen var slut la jag mig för att sova en sväng och sen så träffades Anna, Viktor, Robin, Rebecca, Gustaf och jag i församlingshemmet. Bland annat lagade vi mat, käkade godis, pratade, spelade spel, tillverkade memory (!) och hade det allmänt gott. Och jag måste säga att jag hade så fruktansvärt roligt! Det är verkligen såna saker jag gillar att göra. Umgås med folk som jag tycker om, och som tycker om mig tillbaks!

Här spelas det memory

Vi sov några timmar denna natt och sen var det dags för gudstjänst med gospelkören. På den sista sången vi sjöng, sjöng jag solo och det gick verkligen jättebra. Det var så många som kom fram efteråt och tackade, många grät och det kändes så häftigt. Jag har kommit på att jag underskattar det jag tycker är roligt, t.ex att sjunga. Jag tycker ofta att det inte känns som att det är nåt att komma med i sociala sammanhang, det jag gör är ju ingenting värt. Men det är det visst! Jag älskar ju att sjunga, och folk tycker uppenbarligen att det är bra. Varför kan jag inte bara förstå det, och njuta av det och också berätta för andra hur fantastisk jag tycker musiken är och vad den gör med mig?

När gudstjänsten var slut åkte KU, confirmed och ungdomskören till Fjällbacka och Madeleine. Jag hade verkligen superkul där tillsammans med alla godingar till vänner!

Hela gänget i Fjällbacka!

Jag underskattar som sagt allt jag tycker är roligt. Och jag ska sluta med det! Bara för att jag inte älskar forsränning eller att åka slalom så betyder inte det att mina intressen är mindre värda för det.

Jag har gjort en liten lista på saker jag tycker om att göra:

1. SJUNGA
   Oavsett om det är små visor eller psalmer hemma vid pianot eller om jag sjunger arslet av tusentals människor så älskar jag det. Det är klart, det ger en enorm kick att sjunga för publik eller tillsammans med kör, men det spelar egentligen inte så stor roll. Bara jag får sjunga.


2. VARA I KYRKAN
   Precis nu när jag skrev det, kändes det oerhört nördigt. SLUTA NU KARRO MED DET, tycker jag om att vara där så tycker jag om det! Ingen annan ska tala om för mig vad som är häftigt eller bra att göra. Jag gillar att vara där och allt vad det innebär. Jag älskar att vara på KU och träffa alla underbara ungdomar. Jag älskar att gå på gudstjänst och höra Hjalmar predika. Jag älskar att bara sitta och slappa och tjöta.


3. VARA MED FOLK SOM JAG ÄLSKAR OCH SOM ÄLSKAR MIG TILLBAKS
   Jag vet, älska är ett starkt ord, men även "tycka om" ryms här. Jag får så enormt mycket ut av att bara vara med människor i nyss nämnda kategori. Man beöver inte göra nåt särskilt, man kan bara ha kul. Så underbart. Varför skulle det vara sämre än nåt annat?

Just nu kommer jag inte på nåt mer, men det finns mer! Jag ska jobba lite på denna lista och lära mig att uppskatta och tycka om det jag gör.

Till alla som tror på mig, vill jag bara säga TACK. Ni är bäst. Glöm inte att jag älskar er också!