Blicka framåt

Nu ska jag snart dra.

Det känns fruktansvärt kul men samtidigt en aning nervöst förstås. Allt är inpackat i bilen och den bara väntar på att få åka iväg, känns det som.

Är det förresten nu man ska gå en runda i huset och säga hejdå till allt? - nej det orkar jag inte... :P

Eller pussa och krama sin katt så mycket det bara går? - yep, done!

Är det kanske nu man ska säga bye bye till sitt förflutna och starta om? - JAAA!!!



Jag blev avtackad i kyrkan idag, och det gic väldigt bra ända tills Martina, Therese och Caroline (som också var från Elinor) gav mig en present. Jag blev så himla rörd så jag började gråta! Stackarna, de har väl aldrig sett mig grina. Det kändes skitviktigt att få träffa dem en sista gång nu. Och även om detta året i Missionskyrkan kanske inte alltid varit som en dans på rosor känns det faktiskt mödosamt att sluta.



Men nu ska jag blicka framåt: Mot Gimåkra! Mot gospel! Mot musik! Mot Jesus! Mot Chicago!!!