söndag 9 december 2007

Karolinas sång

Den här låten hörde jag första gången för några år sen, när den var ny och "Så som i himmelen" gick upp på biotopplistan. Jag fastnade för texten så fruktansvärt mycket, jag har aldrig känt för nån låt så som jag gjorde för denna. Den talade till mig på ett alldeles särskilt sätt. Låten handlar om mig och hur jag känner mig ibland. Så starkt.



Det är nu som livet är mitt

Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit,
det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
I förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans



...sången är aktuell igen. Men jag tröttnar aldrig på den.

Inga kommentarer: