Det här är en Gud jag tror på. Och ett land jag inte tror på.

Det fanns en man i USA. Han kanske var runt 50 år, fast han kunde lika gärna vara 40 eller 60. Det var mycket svårt att avgöra hans ålder, eftersom han på utsidan var ganska sliten och förtagen. Han luktade. Lukterna kom från allt möjligt; sopor, urin, svett, sprit. Han var som sagt rejält nergången och hade ett sånt där liv som 8% av jordens befolkning inte kan tänka sig att ha, medan 88% av världens befolkning faktiskt lever så.

En dag gick mannen in i en kyrka. Han var klädd i sina vanliga kläder: trasiga jeans, en reklam-tshirt, alldeles för slitna skor och en smutsig keps på huvudet. Han luktade fortfarande.

Det var en ganska fin kyrka, med många uppklädda herrar och damer i kostym. Prästen hade en månadslön på bra myckel mer dollar än någon annan i församlingen. Alla människor kom från rika kvarter.

När mannen hade kommit in och satt sig ner i en utav bänkarna, kom prästen fram och sa till honom:
"Hörrudu, du och din stil passar inte in här. Gå hem och fråga Gud hur man ska vara klädd för att komma till din här kyrkan."
Mannen gjorde som prästen hade sagt, han gick hem.
Nästa söndag kom han tillbaka, fortfarande klädd i samma kläder som förut. Prästen kände igen mannen och gick irriterat fram till honom och sa:
"Men var jag inte tydlig förra gången?"
"Jo, jag gick hem och frågade Gud", sa mannen.
"Ja men vad svarade han då?", sa prästen.
"Han svarade", sa prästen, "att han aldrig hade varit i den här kyrkan"

Fritt efter Shane Claiborne