Jag har världens bästa klass. Så är det bara. Jag känner så mycket för alla i klassen och när jag tänker på hur bra jag har det här på Glimåkra ödmjukas jag ända in i mitt hjärta.
Idag har vi haft solistiskt uppspel, och nästan alla har framfört något.
Vilket gäng vi är!!
Jag satt och hade värsta lyckoruset hela tiden, och det lever jag fortfarande på. Alla har verkligen personliga röster. ALLA är verkligen hur grymma som helst!
Det som känns så gott i klassen är också att man ge och ta av varandra, man lär sig så mycket av varandra. Vi ger feedback, vi stöttar, rättar till och finns till där för varandra. Det känns inte konstigt när någon i klassen säger något om ens framträdande (det brukar ju va en lärare), utan det känns bara gött. Man möts liksom på ett speciellt sätt.
Jag sjöng en sång som jag sjungit fem miljoner gånger förut. Kan du gissa vilken? RÄTT!
Gabriellas sång.
För en gångs skull blev jag väldigt personlig i presentationen, sa exakt hur jag känner inför låten och varför jag tycker så mycket om den. Jag sa bland annat att jag sällan brukar känna så mycket för en låt som för denna. Jag sa att den handlar om mig. Det är min sång. Karolinas sång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Det är så härligt att läsa det du skriver! :) Jag är otroligt glad för din skull att det blev så bra på Glimåkra.
Saknar dig, men förhoppningsvis så ses vi ju till veckan! Vi hörs!
Kram
Du!!! jag håller verkligen med! det var en helt underbar dag! oc tack för sången! Tycker så mycket om dig och resten av klassen, och tycker inte alls det är särskilt dunderbarthärligt att det är lov.....kramar!!!
Henrietta
erika: kram kram :P
Henrietta: Tycker om dig också, hur mycket som helst fina människa!! Vi får ha lite bönhög i din säng tkr ja :P
Skicka en kommentar