Inatt vaknade jag kallsvettig. Jag drömde att jag var rpecis bredvid Hannibal. Men Hannibal var inte vem som helst. Han var Broder Roger! På nåt konstigt sätt hade en förvandling skett. Överallt dödades människor, men mig sparade han. Det var precis som om jag var Clarice Starling. Jag var också fånge, men ändå inte, precis som Clarice är i filmerna. Hannibal gillar Clarice. Hannibal-Roger gillade mig.
Anledningen till varför jag drömde som jag gjorde var förmodligen för att jag kollat mycket på Hannibalfilmerna den senaste tiden. Dessutom låg jag och läste en bok från Taizé igår, där Broder Roger till varje kapitel har skrivit en bön.
På nåt konstigt vänster känner man sympati med Hannibal i filmerna. Man tycker liksom om honom. SKUMT, jag vet. Men han är ju så oerhört smart. Och det är väldigt jobbigt att tycka om någon som är kannibal (=konflikt). Broder Roger tycker man ju om. I alla fall jag. Han var en helt igenom god man. Men när det nu visade sig att han mördar folk, ja då är det svårt att tycka om honom (=konflikt). Hajar ni?
jag och Broder Roger?
Inlägg
2 kommentarer:
kära vän! känn dig inte ensam...jag tycker ju också om Hannibal på nåt konstigt sätt...han har ju så fina ögon typ! fast om det här fortsätter vet jag inte om vi ska skicka såna där *fljlfjfljfljfj* klipp från Youtube till varandra! man kan ju bli skadad, vilket du erfarit! :P pusspuss
henrietta: Jag är redan skadad. Jag tittade på När lammen tystnar igår och NJÖT. (fast bara när Dr Lecter var med förstås) Hur skadad är man då på en skala?!
Skicka en kommentar