En tvivlares bön

Jag har glömt bort vad Gud är.
Vad Gud betytt för mig under alla år.
Jag har glömt att hon har en plats i mitt hjärta.

Jag har glömt bort vad bön är.
Hur man gör när man ber.
Jag har glömt att det är viktigt att be för att få kontakt med Gud.

Jag har glömt bort att vara mig själv.
Jag har försökt vara någon annan.
Som har ett fromt hjärta och är en sann kristen.
Men jag är en tvivlare. Jag är en sökare. Jag är inte övertygad.

Frågan är om det inte är så Gud vill ha mig.
Ärlighet varar ju längst sägs det.
Jag tror inte Gud vill att jag ska förneka mig själv och låtsas som jag är nån annan.
Gud vill att jag ska vara ärlig.

Och Gud. Nu är jag ärlig. Inför dig och alla mina bloggläsare.
Jag har inte älskat dig högst av allt.
Jag har svårt att tro på dig.
Jag förstår mig helt enkelt inte på dig.

Men jag VILL älska dig över allt annat och sprida ditt ljus och din kärlek.
Jag vill tro på dig. Tro på det godas seger. Tro på Jesus som dött för mig.

När jag tänker på Taizé förstår jag lite om vad bön handlar om. Enkelhet, tillit, tystnad, möte. Kanske är det så Gud är också. Enkel. Någn att lita på. Nån som kommer i tystnaden. Någon som möter en.

Ja det tror jag.